Resternas förlovade tid

På annandagen börjar den riktiga festen!? Kylskåpet är fyllt med sillrester, liten skål med Jansson, skinkbitar, sillsallad, fruktsallad, korvbitar, några laxbitar mm. mm. Allt smakar lite bättre an dagarna innan? i alla fall det som blandats ihop och nu verkligen saftat ihop sig. Vilka frukostar man kan fixa till! Lunch och middag fixas lätt med en mikro och stekt potatis. Nog finns det några bitar kvar i chokladaskarna och nötter i skålarna när man kommer hem från långpromenaden med hustru till en lugn lägenhet där julens alla attribut fortfarande välkomnar. OK lite efterjuldepression kan tränga sig på - va fort det gick. Ungarna är tillbaka till sina verkligheter och liv och här sitter vi ensamma igen och faktiskt  TRIVS med stickning och skedkniv (svets). Kanske finns det en julöl kvar på balkongen också!

En kniv kan göra en lycklig:

Tänk att en kniv kan göra en lycklig. Köpt en vänstervriden skedkniv till mig själv i julklapp och jobbade på en sked på eftermiddagen. Perfekt skärpa och böj och så enkelt det var att stödja med vänstertummen för att få långa jämna skär.  Man börjar nog bli lite nördig trots allt.

Får också syn på den nya MIG  svetsen bredvid TV n som visar sällskapsresan 1.  Undrar vad jag skall testa den på! Det enda plåtiga jag hittat idag är en tom ansjovisburk som använts till julens Jansson. Skulle kunna svetsa ihop den igen – känns meningslöst dock – kanske kan man byta in den mot en senapssill?  

Tji fick jag!

Det var ingen överhandsfräs, ingen dyckertpistol och inga delar till en växellåda i paketet. Det var en MIG svets – precis vad jag behöver – hur kunde jag glömma att det var etta på listan? Nu kan jag ju svetsa delar till mina maskiner – jiggar och annat.  Är det inte fantastiskt att familjen vet vad man behöver innan man själv förstår det. Möjligen kan det finnas en baktanke då dotter senaste tiden pratat om ett soffbord i stål med stenskiva - men det är säkert bara en paranoid vanföreställning.  I morgon blir det till att hitta ett par järnbitar att börja pröva på – kanske en ställning för att lagra allt trä som ska torka på verkstadsvinden till möbelkvalitet. Det artar sig till ett spännande år när trädrömmar kompletterats med stål. Fick också en bok om ölbryggning – där kanske svetsen kommer till användning när det maskineriet ska byggas. Verkar inte bli problem med att hitta sysselsättning närmsta tiden alltså! Nån som brygger öl därute? Hur börjar man?  Ett sätt är väl att läsa boken – vilket jag börjar med NU!

Fusk

Julklapparna ligger under granen. Det finns ett riktigt tungt paket där i storlek 40x40x30 och det står mitt namn på det! Tyngden skulle kunna tyda på en Festool överhandsfräs men storleken mer på en dyckertpistol. Jag har önskat mig en traktor som vanligt så det skulle kunna vara reservdelar till en växellåda men det är nog att tro för mycket. Jag vet att det är fusk men när det gäller kärlek och maskiner är allt tillåtet och när det gäller maskiner är alla alltid välkomna in i verkstan. GOD JUL #filibunk

Julångest

Kommer just från en promenad i kungliga huvudstaden. Började på Djurgården - skulle gå på julmarknad på Skansen med dotter och hustru - tog spårvagnen från Sergels torg. Måndagar är det ingen julmarknad förståss  -två dagar innan jul. Då går vi till Rosendal och tröstar oss med en fika - möttes av en skylt - välkommen åter den 3 februari. I närheten ligger ju Waldemarsudde och där finns ju ett fik i parken - stängt på måndagar. Till råga på allt regnade det av och till men vi förtröttades icke. Vandrade åter mot Skansen för där finns ju lilla sommarkafeet som lockade med våfflor idag - där hade kocken inte kommit så det var nobben. Bredvid ligger lilla Hasselbacken - där var det fullt och luktade unket och dotter som är gravid mådde illa. Vid Liljevalchs finns ett bra ställe - kö ut på gatan. Vi tog tricken tillbaka till Sergels torg och hamnade som en mellanstation på Svenskt Tenn vid Dramaten - där var det köprusch!! Lugnade ner oss på Malmstens bredvid - vilka träarbeten - här får man inspiration! In till City och himmel och pannkaka va me folk fullastade med paketer som stressade förbi uteliggare i kartongtält på "plattan". Någon sa att vi i Sverige gör av med 68 miljarder inför jul! Undrar hur stor del som går till ändamål utanför oss själva och nära familj - var det inte 15 miljarder som fattades för att hantera flyktingkatastrofen i Syrien med omnejd? Viss julångest infinner sig när man inser att ens största problem är att hitta en julmarknad och kaffe i Stockholm en måndag två dagar innan JUL.

Ingen julångest mer

Ingen julångest mer

Aldrig har ett nobelpris varit mer välförtjänt än i år – ledlampor har de senaste åren räddat julen för mig.

Kommer ni som hanterade ljusslingor för tio år sedan ihåg vilket helvete det var? Jag får fortfarande ångest när jag tänker på det.

Varje advent började oron komma – kan man slippa ifrån på något sätt men nej slingorna skulle upp!

Fram med påsen – hitta transformatorn – börja trassla upp härvan. Sen kolla om den lös och det gjorde den aldrig i alla fall inte hela. Var en lampa trasig lös ingen. Vilken av de 80 är trasig? Testa och skruva på alla! Då gick säker nån sönder ordentligt.! Ha en hel i beredskap och testa att byta ut alla tills du hittade den trasiga men om två var dåliga funkade inte det heller. Fästen var dåliga och lamporna hade bara en lös tråd som skulle ge kontakt.

Sen ut i kylan – handskar kunde man inte ha för man måste vara riktigt försiktig så att någon kontakt skulle tappas. När man sedan stelfrusen kom till slutet efter att ha slingrat slinga runt balkongräcket slocknade allt igen. Tillbaka med allt igen och börja från början. Inte undra på att man fick ångest.

Allt detta är nu som bortblåst – inga valium eller beteendeterapier behövs längre.  Ledlampan har erövrat ljusslingorna och det är bara att slingra på och koppla in - funkar alltid!

Har t.o.m. börjat lämna kvar alltihop ute hela året – vid advent sätter man i stickproppen och börjar lugnt tindra med ögonen och tänka på om man inte ska investera i en slinga till.

Världen har verkligen blivit bättre – ett litet steg för mänskligheten men ett stort för mig (eller hur det nu va)!

Vår vingård i Ungern

Vår vingård i Ungern

Det hela började när tio familjer samlades våren 2009 kring en möjlighet att arrendera en vingård i Ungern.  Det var vänners vänner och andra lösa förbindelser så det var lite spännande. Gården bestod av två små hus och ett hektar odling med ca 3600 vinstockar norr om Balatonsjön.

Vi skrev ett avtal på 30 år! och bildade en ideell förening med syfte att lära ut vinodling och vinframställning skrev ett avtal och slog till.  Vi provade också på det vin som framställts ditintills och det var inte gott – det kunde bara bli bättre – bra läge alltså. Väl hemma från mötet fick hustru och undertecknad skäll från våra två barn (jurister båda två) – Ungern! ni är ju helt galna, det där avtalet funkar inte osv. Vårt enda argument (möjligen svagt) – vi har levt dubbelt så länge som er och det har ju gått relativt bra – gjorde himlandet med ögonen än mer uttalat.

I slutet av september samma år gjordes den första resan till Ungern för att skörda vinet. Flyg till Budapest och hyrbil ca 20 mil västerut till Balatonsjön. Vi undrade förstås vad det var för ett gäng som för första gången skulle samlas för att bo och jobba ihop!! Det var det här som väntade.

Köra bil i Ungern på småvägar är en speciell känsla ungefär som ett rally. Det verkar som om en Ungrare aldrig kan ligga bakom en annan bil oberoende hur fort den kör. Om man tänker på den meningen ett tag svindlar det – Einstein kan slänga sig i väggen!