Vår vingård i Ungern





Det hela började när tio familjer samlades våren 2009 kring en möjlighet att arrendera en vingård i Ungern.  Det var vänners vänner och andra lösa förbindelser så det var lite spännande. Gården bestod av två små hus och ett hektar odling med ca 3600 vinstockar norr om Balatonsjön.











Vi skrev ett avtal på 30 år! och bildade en ideell förening med syfte att lära ut vinodling och vinframställning skrev ett avtal och slog till.  Vi provade också på det vin som framställts ditintills och det var inte gott – det kunde bara bli bättre – bra läge alltså. Väl hemma från mötet fick hustru och undertecknad skäll från våra två barn (jurister båda två) – Ungern! ni är ju helt galna, det där avtalet funkar inte osv. Vårt enda argument (möjligen svagt) – vi har levt dubbelt så länge som er och det har ju gått relativt bra – gjorde himlandet med ögonen än mer uttalat.

I slutet av september samma år gjordes den första resan till Ungern för att skörda vinet. Flyg till Budapest och hyrbil ca 20 mil västerut till Balatonsjön. Vi undrade förstås vad det var för ett gäng som för första gången skulle samlas för att bo och jobba ihop!! Det var det här som väntade.






Köra bil i Ungern på småvägar är en speciell känsla ungefär som ett rally. Det verkar som om en Ungrare aldrig kan ligga bakom en annan bil oberoende hur fort den kör. Om man tänker på den meningen ett tag svindlar det – Einstein kan slänga sig i väggen!




Vingården fortsättning
Vi kom dock fram till Vingården hela och i gott skick.  Vilket landskap! Sju gamla vulkaner bildade ett kuperat landskap och på en av sidorna av den största- St Georg - låg vår gård.  På flera toppar låg gamla borgar från medeltiden och överallt vinstockar i rad på rad.




Ut och kolla gården och om det fanns några vindruvor! Fast först ner i vinkällaren för att se vad som lagrades där!



Det fanns vindruvor! Men också en stor mängd fruktträd -  äpplen, päron, nektariner,  persikor, aprikoser, mandel och valnöt. Lite oro spred sig huruvida vi verkligen skulle klara att skörda alla de där vindruvorna på en knapp vecka!?





Efter en ljummen kväll med god mat och tveksamt vin (blev bättre allt eftersom kvällen led) och fantastisk grodsång från dalen nedanför var det bara att hitta logi.  Några av oss fick ta in på pensionat eftersom vi var så många att gårdens resurser inte räckte till.


Allt fungerade bra och så billigt!



III

Åter på vingården!

Nu ska här skördas. Viktiga redskap är sekatörer – det finns många typer och här finns också individuella preferenser. Efter några år har man samlat på sig några stycken som man använder vid olika jobb på gården.










Vi har plasthinkar som vi plockar i och som sedan hälls över i större kärl. Äldre modell testades. På gården finns en mindre traktor som moderniserade arbetet en hel del:







Druvorna hälls över i en rensmaskin som tar bort allt som inte hör till själva druvan. Tungt jobb – arbetarskyddsstyrelsen skulle nog inte godkänna hanteringen – men det är ju fritid!





Ett problem var att de fyra sorters druvor som vi har på gården inte är helt indelade i områden – utan här ska man känna igen olika druvor på bladen. Inte helt enkelt för nordbor som inte vuxit upp med denna kultur.




Pressningen är viktig för att få ut alla tanniner. Vi använder gamla hederliga pressar som den här.




När veckan var slut hade ca 5 ton druvor plockats och 4000 liter vinmust fanns i de nya rostfria tankarna för jäsning! Vi framställer förresten bara vita viner av fyra olika druvor.

Nu är det bara att hålla tummarna att jäsningen går bra! Vi använder bara de jästsvampar som finns på druvorna för att vara så ”naturliga” som möjligt.

Efter skörden sker en hel del med vinet. Jäsningen tar beroende på hur varmt det är upp till ett par veckor. Är det varmt blir det nästan som en explosion. Sen tillsätts svavel för att stoppa den andra jäsningen och skydda mot bakterier etc.

I gården är det lugnt till januari då alla stockarna skall klippas ner. Ser inte klokt ut med bara ett skott från varje stock kvar. Det finns många modeller för hur klippningen ska gå till beroende på hur stockarna sedan skall bindas upp framåt maj.




Vinet ligger nu på ståltankar och vilar. Långsamt dalar allt skräp ner till botten så att vinet klarnar.
Så här kan det se ut i bottnen!







Buteljeringsdags är det kring påsk. Då har vinet legat på ståltankar i nästan ett halvt år.
Det som behöver beställas är ett par tusen flaskor och lika många korkar och hättor. Vi har inte gått över till skruvkork då den maskin som behövs kostar för mycket – vi kör med vanliga korkar och en handjagare för några hundra.

Så i påsktid samlas ett glatt gäng på gården och börjar första kvällen med provsmakning! Är det verkligen värt att buteljera brygden detta år???  JA det är det alltid (har i alla fall varit). Det är bedövande vackert i dalen denna tid med blommande mandel- och fruktträd och storkarna bygger bo!






Nästa dag sätt produktionskedjan upp. Första anhalt är flasktvätten en smart modell av  ”julgran” används med citronsyrevatten.
Många flaskor är det som ska tvättas!



Sen ska flaskorna fyllas och det sker med denna maskin som ska ge lite undertryck och minimera syretillgången. Här filtreras också vinet för att det ska bli helt klart – flera olika filter används.



Därefter korkning. Handkraft gäller. Problem har vi haft med vissa korktyper som inte uppträder som förväntat – sånt man lär sig.







Hättorna ska på. Olika färger för olika sorters vin – Gruuner Veltliner – grönt, Silvaner-silver, Rhiesling – rött och Oreti svart. Ordning och reda alltså.
Denna maskin används för att värma på dem. Fotografen har nog provat för mycket vin.





Etiketter är viktiga för att inte blanda ihop olika årgångar. Ett pyssel att få på dem också

Sen ska flaskorna ner i lagringskällaren. Jobbigaste uppgiften har den person som springer med flaskor mellan alla stationerna.

Det tar 2 -3 dagar att buteljera dryga 2500 flaskor men sen känns det skönt att somna in på kvällen i vetskap om vad som finns i källaren!







FY tusan vad det växer i vingården. Alla familjer har två veckor var för semester på vingården mellan juni och augusti. Många tar med sig vänner och bekanta eftersom det finns gott om plats och mycket att se i omgivningarna!









Det finns som sagt mycket att se på: Tapolca är närmaste större ort känd för en underjordisk flod som mynnar mitt i stan. Szigligetberget har en fin borg – där bla mästarnas mästare spelats in. Heviz i närheten har Europas största varma källa där det badas för att bli av med alla krämpor eller bara för det knäppa i att stiga ner i svavelosande lerigt vatten!





Lite jobb behöver också göras – främst gallring av vinstockarna men också lite skötsel av husen mm. och utrustning.
I maj när vinet börjar skjuta skott sker uppbindning. Det innebär att det skott som kvarlämnats vid nerklippningen fäst mot de ståltrådar som går längs raderna. Det finns en massa teorier om vad som är bäst. Vi kör med en variant av enkel Guyot uppbindning (tror jag) om någon undrar. Det ser i alla fal ut så här. Det sitter alltså två stockar tillsammans och ett skott sparas vid beskärningen som binds upp.









Sen växer det kopiöst – ja man nästan ser hur skotten blir längre. Gallrar gör man hela tiden för att få kvar så mycket energi som möjligt till vindruvsklasarna.
Så här får det inte se ut! Men när man gallrat några rader och vilat någon dag har det vuxit flera decimeter där man började!



Men så här ser det ut när vi har varit i farten.




Granngården har lite mer areal än vi. Producerar 1 miljon liter per år!





På sommaren njuter man också av fruktträdgården. Den som gått ut en morgon och tagit en daggig mogen persika eller nektarin direkt från trädet i sin mun äter inte importerade sådana därefter – det avrådes alltså för detta.
Framåt augusti börjar druvklasarna mogna.





Sen är det bara att hoppas på att regn och hagel, ohyra, fåglar etc inte förstör allt för mycket innan skörden. Här en klase med ädelröta- skulle kunna bli ”Sauterne” – det kanske blir nästa utvecklingsprojekt???





Året på vingården är därmed tillända och så börjar vi om igen.
Är någon förresten intresserad av att vara med nästa år kan ni maila mig – spännande är det att lära sig vinets hela resa och möta nya människor och en annan kultur!










Inga kommentarer:

Skicka en kommentar